Just nu! Djurvänner från Djurrättsalliansen demonstrerar utanför läkemedelsbolaget Astra Zeneca i Mölndal för att uppmärksamma de hundar som utnyttjas där i djurförsök. Vi glömmer aldrig Astrahundarna - och vi ger aldrig upp!

"Jag är på studiebesök på AstraZenecas forskningsanläggning i Södertälje. Korridorerna är långa och på väggarna hänger stora, pedagogiska planscher med bilder och beskrivningar av djuren. Vi går förbi foton på företagets försöksbeaglar, med bildtexter som talar om hur roligt de har när de leker. Jag hälsar på hundarna genom glasrutor. Många av dem är uppfödda på kenneln i Örkelljunga. De vistas omväxlande individuellt i burar på golvet eller några stycken tillsammans i ett mycket litet, kalt rum med plastgolv och två välnötta ligghyllor. Någon filt kan de inte få för den tuggar de sönder.

– Får de gå ut ibland, frågar jag.

– Javisst, varje dag, svarar representanten från Astra som visar oss runt.

– Vart går ni med dem då?

Representanten ser oförstående ut och pekar på det lilla rummet:

– De är ju ute nu!

I djurförsökens värld blir ”ute” ett tomt rum, när ”inne” är en liten bur.

I en annan sal hänger fullt av hundplanscher på väggarna – det är fluffiga hundar, hundar som springer, hundar som leker i gräset. I den salen utsätts beaglarna för tester av potentiellt giftiga ämnen. Det kanske inte är så roligt, säger personalen, men de har lärt hundarna att samarbeta. Det slår mig hur utnyttjandet av djuren
kräver ständiga omskrivningar. Varje dag är en lek med ord för att få det att se bättre ut, få det att kännas bättre. Så är även djurförsöken självbedrägeriets konst: att intala sig att din smärta är mindre betydelsefull än min, fast helst utan att tänka på saken.
Nu är AstraZenecas forskningsanläggning i Södertälje nedlagd och beaglarna jag såg där förmodligen döda. "


Texten är skriven av Lina.