Moralen är i botten bland jägarna


Istället för att stirra oss blinda på antalet rovdjur bör de utbredda brotten diskuteras. Särskilt vargar förföljs systematiskt och förgiftas och plågas på olika sätt av jägare där moralen och etiken inte längre finns, skriver den före detta jägaren Anders Krüger.

Vi har idag ett regeringsbeslut på att hålla en genetiskt frisk stam av cirka 200 vargar. Måhända siffran ska vara något annat, lokalt eller nationellt, men det ska då diskuteras i en sund diskussion där allas intressen värderas och också har ett berättigande. Detta i vanlig demokratisk ordning.

Debatten är idag väldigt polariserad mot numerärfrågan, så att de brister som sker i en av samhällets hörnstenar, etik och moral, inte alls kommer fram.

Ingen diskuterar den systematiska förföljning av rovdjur och speciellt varg som sker. En tysthet som bara kan tolkas som att det finns ett samtycke till allt ”olagligt”, så länge det inte upptäcks, oavsett grymheten.


Hur kan jägarorganisationer och myndigheterna vara så passiva till det som sker i skogen, bland annat följande:

• Vargar överkörda med skoter, skadade och sedan ihjälklubbade.

• Förgiftade åtlar (tex slaktavfall eller kadaver som läggs ut).

• Järnburar gjorda av armeringsjärn, betade med kött där öppningen har hullingar av spetsade armeringsjärn (syftet är att vargen ska fastna med nos huvud).

• Blodindränkta tvättsvampar, komprimerade och frysta, vilka läggs ut i terrängen i hopp om att vargen ska äta dem och drabbas av förstoppning. "En helt säker och ej spårbar metod", skryts det om.

• Skjutna vargar som efter skottet blir sparkade av hat.

• Riktad jakt mot vargflockens alfadjuren, vilket leder till splittring av familjegrupper, utebliven parning detta år och mindre överlevnadschans för de kvarvarande (svältdöd?).

• Att licensskjutna vargar vid obduktionen visar på gamla skottskador. Hur kan så många av ett så skyggt och svårjagat djur ertappas med så många skottskador?

Detta är så långt ifrån den jakt jag en gång blev introducerad i och de självklara vanliga etiska regler som gäller i samhället i övrigt. Vargacceptansen i kretsens kärna är noll och inte alls som miljöministern säger, ökande.

Detta mycket olyckliga moraliska förfall har sakta vuxit sig starkt genom klent agerande från vår politiska ledning, liksom den aggressiva kompromisslösa retorik och den passiva hållning till dessa olagligheter som jägarföreträdarna haft.

Jägarkåren gräver sin egen grav genom det som nu pågår. Uttrycket SGT (skjut, gräv och tig) är ett uttryck som används i alla älgkojor, ibland skämtsamt, i andra med stort allvar. ”En död varg är en bra varg”, sägs ofta. Jägarna öser ut nedlåtande uttryck på vargen i sig och de som har en avvikande, och mer nyanserad åsikt.

Förespråkar inte jaktledarna god moral och respekt, kommer heller inte resten att göra det.

Ska vargjakten skötas av jägarkåren, ska vi få lokal rovdjursförvaltning och ska jägarna återfå trovärdigheten måste jägarkåren dramatiskt höja moralen och tillsammans med myndigheterna utarbeta metoder för att komma åt dessa lagbrytare.

Jägarorganisationerna måste städa rejält i sina egna led för att återfå förtroendet. Ledarprofilerna bör bytas ut till moraliskt mer rakryggade personer, som har både kraften och tron att avsevärt höja etiken, så att regler följs även långt ute i skogen dit lagens långa arm inte når.

ANDERS KRÜGER

fd jägare

KÄLLA!