Året Var 1987! – Jag var 12 år och älskade låten och gick och sjöng den över allt!


Mitt i en storstadsdjungel.
Bland betong och stål.
Utan mening utan mål.
Finns vi två.

Men när natten vaknar.
Tänds ett sista hopp igen.
Och en eld jag saknat.
Den flammar upp.
En gång.

När vi ska dansa i neon.
På vår resa genom natten.
Vi ska färdas i en symfoni.
Mot gryningen.
Och vi ska dansa i neon.
Bortom ropen, bortom skratten.
Vi ska fångas av en melodi.
I skymningen.

När det har blivit morgon.
En helt vanlig dag.
Du finns inte längre kvar.
Det är bara jag.

Men när natten vaknar.
Tänds ett sista hopp igen.
Och en eld jag saknat.
Den flammar upp.
En gång.

När vi ska dansa i neon.
På vår resa genom natten.
Vi ska färdas i en symfoni.
Mot gryningen.
Och vi ska dansa i neon.
Bortom ropen, bortom skratten.
Vi ska fångas av en melodi.
I skymningen.

En dans med dig.