Yipp! Smirre är online.
Nu är Nordic FuzzCon 2016 klart och mitt badgenummer är 416!
Dagen!
Har idag gått med Hårig Schäfer, samt suttit och varit social med Grävling och hans kompis Einar. Dock haft väldigt ont i kroppen sen gårdagen arbete på mors uteplats och tunga lyft. Så jag gick 2 mindre rundor med Hårig Schäfer, men ändå så att Schäfern fick kissa och bajsa.
Gjorde kyckling i ugnen och åt i kväll. Sen skypat med 3 rävar och en grön katt. Dock inget Second Life i kväll då jag är trött.
DJURRÄTT!
Sameby betalar för tjuvjakt på rovdjur!
KIRUNA En sameby betalar sina medlemmar för att döda olika rovdjur.
Den omfattande och systematiska tjuvjakten ska ha pågått i flera år enligt uppgifter från Sameradion.
En anonym källa har vänt sig till Sameradion för att få stopp på tjuvjakten som pågår.
Jägarna ska ha erhållit svart betalning i form av renkalvar till stora värden för varje rovdjur som skjutits. Förutom illegal jakt ska det även handla om bokföringsbrott.
Den anonyma källan vågar inte gå ut med sitt namn i media på grund av rädsla.
– Jag är rädd för skogens lag, de kan börja tjuvskjuta alla mina renar och hota. Jag kan inte låta bli att tänka på vad som kan hända mig, säger personen till Sameradion.
Hårt rovdjurstryck
Enligt källan ska tjuvjakten bero på det hårda rovdjurstrycket som gör att folk måste ta saken i egna händer. Något som personen inte ställer sig bakom.
Det här är en linje som även professor Öje Danell är inne på. Han menar att det idag finns samebyar som är på väg mot kollaps på grund av det stora antalet rovdjur och att många misstror regeringens rovdjurspolitik.
– Den enda lösningen som finns är att väldigt snabbt och mycket drastiskt dra ner rovdjurstrycket, säger Öje Danell till Sameradion.
Polisen bekräftar att det finns mycket som tyder på att tjuvjakt av rovdjur pågår i nordliga länen.
Plågsam död
– Vi hittar björn, örn och järv dödade. De är skjutna. Man kan konstatera vad syftet med jakten varit eftersom etiska jägare inte skjuter bakifrån, säger Lennart Häggbom, miljöutredare vid polisen i Umeå till Sameradion.
Enligt honom får många rovdjur en plågsam död på grund av tjuvjakten.
– Det är lätt att missa och då blir det enorma plågor. En tjuvjägare gör ju inga eftersök, säger han.
Människor har inte rätt att döda djur!
När jägare poserar med ena foten på en nyss dödad varg eller björn känner Camilla Björkbom ilska och sorg. Sedan fem år är hon ordförande i organisationen Djurens rätt.
När jägare poserar med ena foten på en nyss dödad varg eller björn känner Camilla Björkbom ilska och sorg. Sedan fem år är hon ordförande i organisationen Djurens rätt.
Många svenskar blev upprörda när de hörde talas om den amerikanske jägaren som med pil och båge i somras dödade lejonhanen Cecil i Zimbabwe.
– Fast jägare som stolta poserar vid en skjuten varg eller björn här i Sverige förmedlar samma bild av att djuren finns till för oss att döda, säger Camilla Björkbom.
Sådana triumfatoriska bilder där jägare visar upp djur som de dödat hör inte hemma i ett modernt samhälle där vi vet att djur är kännande varelser och kan uppleva smärta, fortsätter hon.
Camilla Björkbom är född och uppvuxen i Norrbotten. Hennes farfar, farbröder och pappa har alla jagat – främst då älg.
Camilla minns när hon hälsade på sina kusiner i byn Hakas utanför Gällivare. Hon var kanske sex år den gången. Mot en faluröd vägg hängde några vita harar med granris i magen.
– Jag tyckte synd om hararna och förstod inte hur någon kunde göra dem illa. Som de flesta barn blev jag ledsen när jag såg ett djur som skadats eller dött i trafiken. Men som liten såg jag ingen koppling till korven på tallriken.
Camillas farfar jagade tills han var drygt nittio år. Under sin sista jakt avlossade han nog inte ett enda skott, i stället var det gemenskapen med de andra jägarna och med hans hund som lockade.
– Undersökningar visar att jakt för de flesta är ett nöje, ett fritidsintresse. Det viktigaste är gemenskapen i skogen och med hunden, samt spänningen. Precis som det var för farfar. Det här med att döda för köttets skull kommer först i andra hand.
Många jägare menar att de håller nere stammen av älgar för att minska antalet trafikolyckor och skadorna på skogen. Samtidigt vill de ha en så stor stam som möjligt för att ha något att skjuta, påpekar Camilla Björkbom.
– Det är en inkonsekvent hållning.
Enligt Camilla borde debatten om jakt handla om huruvida vi överhuvudtaget har rätt att döda djur. Hennes uppfattning är klar, men hon påpekar att det finns medlemmar i Djurens rätt som jagar.
– De är medlemmar hos oss därför att de tycker att det är fel med "köttfabriker".
I tonåren vistades Camilla ofta i ett stall och hon upplevde en stark närhet till hästarna där. När hon var arton år tillbringade hon en sommar i Jerusalem i Israel.
– En dag köpte jag en falafel i ett gatukök utan att ha en aning om vad den innehöll. Falafel fanns inte i Norrbotten i mitten av 1990-talet. Så jag frågade hur det var gjort och blev förvånad över att de goda kikärtsbullarna inte innehöll något kött.
Väl hemma i Sverige åt Camilla en "norrländsk parisare" till middag. Maträtten, en grillad centimetertjock korvskiva som serveras mellan hamburgerbröd utan sesamfrön, var populär på den tiden.
– Jag kommer ihåg att jag tänkte att "här sitter jag och äter kött nyss hemkommen från stallet där jag känt sådan närhet med hästarna". Det här var första gången jag gjorde den kopplingen, berättar Camilla Björkbom.
Några dagar före julafton samma år läste hon en artikel i lokaltidningen. Den handlade om grisens väg från stian till julbordet. Bilderna var inte särskilt otäcka eller dramatiska – men i den stunden bestämde sig Camilla för att bli vegetarian.
Hon ville inte skada djur, fåglar och fiskar genom sitt sätt att leva. Så när hon fick reda på hur ägg produceras i enorma "fabriker" och att nyfödda kalvar tas från sina mammor kände hon att det inte fanns något alternativ.
I dag äter Camilla vegankost, som inte heller innehåller mjölk och ägg eller andra produkter från något levande. Skor, kläder och skärp ska helst inte innehålla något läder eller skinn.
– Under en middag provocerade en köttätande vän mig och hävdade att jag var inkonsekvent och inte tänkte logiskt. Jag bojkottade kött, men drack mjölk och åt ägg som från djur som fötts upp under dåliga förhållanden. Vännens syfte var nog att jag skulle sluta att vara vegetarian - i stället blev jag vegan.
Efter gymnasiet utbildade sig Camilla till socionom. Hon fokuserade tidigt på barns och ungas rättigheter.
– Under tre år då jag arbetade i Bolivia blev den frågan mer och mer viktig för mig. Samtidigt funderade jag på om andra grupper är lika utsatta. Min slutsats blev att djuren också är skyddslösa.
I fem år har Camilla Björkbom nu varit ordförande i Djurens rätt, landets största djurrättsorganisation med över 35 000 medlemmar. När hon någon gång per år tar upp jakt i debattartiklar blir reaktionerna många och häftiga.
– Många är positiva, andra negativa. Från jägarhåll är ofta kommentarerna nedlåtande och lite raljerande. Visst lever vilda djur under bättre villkor än till exempel kycklingar och grisar som föds upp i stora fabriker. Men personligen är jag ändå emot jakten.
Vilken är din viktigaste invändning?
– Jag anser att vi människor inte har rätt att döda djur och orsaka dem lidande. Djur kan känna smärta och de kan kommunicera. Vi märker direkt när en katt, en hund eller en häst har ont och lider. Även fiskar kan känna smärta visar ny forskning.
Årets älgjakt är redan inledd i norra Sverige. I den södra delen av landet får jägarna vänta ännu ett par veckor innan de kan ge sig ut i skogen för att kanske skjuta en "tolvtaggare".
Så här skrev Camilla Björkbom om älgjakten i en debattartikel:
"Enligt en av de sällsynta studierna över antalet älgar som skadeskjuts är det så många som 14 000 älgar som måste eftersökas innan de kan dödas. Runt 1 000 individer återfinns aldrig och vi kan bara föreställa oss det fruktansvärda lidande som går dem till mötes. Ett bukskott kan leda till plågsam bukhinneinflammation, smärtan från sönderskjutna mjukdelar och ben är stor, medan långsam blodförlust leder till svaghet och successivt nedsatt allmäntillstånd."
– Inte bara jag anser att jakt för spänning och avkoppling är grymt mot djuren. Det anser nämligen även två tredjedelar av Sveriges befolkning enligt en studie från Lantbruksuniversitetet, säger Camilla Björkbom.
När hon träffar släkten för middag serveras ibland älgstek, medan hon själv äter något baserat på grönsaker.
– Vi brukar inte tala så mycket om jakt vid de här middagarna, det är lugnast så. Sedan vet vi också vad vi tycker i frågan. Ibland får jag kommentarer om att "det där kan man inte bli mätt av" eller "visst är det bra med lite grönt, men det behöver inte gå till överdrift.". Fast det sägs med glimten i ögat.
Däremot kan debatten för eller emot jakt bli väldigt aggressiv, och uppfödare av minkar har utsatts för attentat där deras djur släpps ut. Camilla Björkbom efterlyser en saklig debatt om jakt och djuruppfödning där olika åsikter bryts mot varandra. En sak återkommer hon till: Bilder på poserande jägare som pöser av belåtenhet efter att ha fällt en björn borde inte få förekomma.
– Jag blev därför mycket glad när chefredaktören Daniel Nordström på Arbetarbladet bestämde att inte publicera sådana bilder i sin tidning. I en blogg skrev han att hans intryck är att de fällda djuren mer eller mindre förnedras på sådana bilder. Jag håller med.
Camilla Björkbom påpekar att människan samexisterar med de vilda djuren och konflikter uppstår. Men lösningen är inte att en beväpnad part dödar och orsakar lidande för den obeväpnade, säger hon.
– Jakt och dödande kan inte längre få vara utgångspunkten för livet i svenska skogar. Vi måste hitta andra sätt att lösa de konflikter som uppstår mellan människor och vilda djur, typ nu mellan vargar och fårägare.
– Den enda jakt som borde accepteras är när det gäller att avsluta lidandet för svårt skadade eller sjuka djur.
Därför vill du krama sönder gulliga djur!
Åtal för djurplågeri – 16 får fick avlivas akut!
ANDRA NYHETER!
Alva, 9, hade ett iPhone-skal med svenska flaggan på i skolan – Fick kvarsittning!
Alva Andersson, 9, från Örebro fick inte komma hem när skolan slutade i Fredags – hon fick sitta kvar i klassrummet i två timmar till – för att hon hade ett iPhone-skal med Svenska flaggan.
I fredags eftermiddag var Alva Andersson, 9, förväntansfull inför helgen. Bara en halv mattelektion återstod av skolveckan, fredagsmyset och ledigheten hägrade – men när Alva tog upp sin mobil ur fickan för att lägga den i sin väska, kallade hennes lärare henne till katedern.
– Jag fattade ingenting, vi får ju inte ha mobiler under lektionerna, men jag la ju bara ner den i väskan, jag höll inte på med den, säger en märkbart ledsen Alva när vi talar med henne i Örebro.
Alvas lärare förklarade för henne att hennes mobilskal var stötande och att det kunde få andra elever att känna sig kränkta och må dåligt.
– Först trodde jag att hon bara skoja, varför skulle den Svenska flaggan få andra att må dåligt, det är ju vår flagga liksom.
Läraren menade att Svenska flaggan kunde kopplas till rasism och främlingsfientlighet, och att de tre nyanlända flyktingbarnen i klassen, samt barnen med utländsk härkomst, kunde ta illa vid. Alva straffades med två timmars kvarsittning och beordrades att aldrig använda mobilskalet i skolan igen, om hon inte ville skickas till rektorn.
– Jag blev jätteledsen, jag menade inget illa, det är bara en svensk flagga, jag fattar fortfarande inte, Alva brister nästan i gråt, och hennes pappa Håkan Andersson, håller om henne. Håkan har klagat på lärarens agerande hos rektorn, men har inte fått något gehör.
– Det är förjävligt, säger han och tittar ut genom fönstret för att dölja en tår.
Vi kontaktade Hagaskolan, där det hela ägde rum, men de lämnade ingen kommentar.