Under förra året gav den tidigare regeringen Jordbruksverket i uppdrag att utvärdera välfärden hos minkar inom den svenska pälsindustrin. Syftet var att undersöka om minkar kan bete sig naturligt på det sätt som de hålls idag på minkfarmerna. Nu har den så kallade minkutredningen presenterats. Jordbruksverket påstår i ett pressmeddelande att minkarna på landets minkfarmer har fått det bättre, men att mer forskning behövs. Enligt Djurrättsalliansen är både utredningens slutsats och hela utredningen i sig ytterligare ett svek mot alla de minkar som årligen föds upp och dödas på svenska minkfarmer.

Jag undrar verkligen i vilken värld man lever om man tror att en mink kan få utlopp för sina naturliga beteenden i en liten gallerbur, skriver Djurrättsalliansens Malin Gustafsson.

Minkar på svenska minkfarmer har fått det bättre, men mer forskning behövs. Den slutsatsen drar Jordbruksverket som i veckan presenterade den så kallade minkutredningen.

Myndighetens påstående är ingenting annat än ett svek mot minkarna.

Hela utredningen är ett svek mot de hundratusentals individer som årligen föds upp och dödas på Sveriges minkfarmer.

Varken fler utredningar eller mer forskning behövs för att visa det vi redan vet. Och det vi redan vet är grund nog för att avveckla pälsindustrin.

Under förra året gav den tidigare regeringen Jordbruksverket i uppdrag att utvärdera välfärden hos minkar inom den svenska pälsindustrin.

Syftet var att undersöka om minkar kan bete sig naturligt på det sätt som de hålls idag på landets farmer. Vilket svensk lagstiftning kräver – djuren ska kunna bete sig naturligt.

Men lagtexten blir bara tomma ord på ett papper om vi tar en titt på verkligheten.

Minkar är rovdjur som i det vilda lever ensamma på stora områden. De tillbringar en stor del av sin aktiva tid i vatten.

Ändå är det i Sverige tillåtet att stänga in minkar tillsammans i minimala nätburar utan tillgång till bland annat simvatten.

Lagen och minkarnas verklighet på farmerna går inte hand i hand. 

Jag undrar verkligen i vilken värld man lever om man tror att en mink kan få utlopp för sina naturliga beteenden i en liten gallerbur. Men jag undrar samtidigt om någon innerst inne verkligen tror det.

För det handlar om något annat. Det handlar om att vi människor ser andra djur som våra att utnyttja.

Om vi satte djurens intressen först hade det inte funnits några minkfarmer. Det handlar om ekonomiska intressen; att det går att tjäna pengar på andra djurs pälsar.

Under flera år har vi i Djurrättsalliansen dokumenterat minkarnas situation på en stor del av landets minkfarmer.

Jag har själv stått öga mot öga med oändligt många minkar med fullständigt ogripbara livsöden.

Aldrig att jag kommer att glömma det genomskärande skriket en mink gav ifrån sig när hon ständigt försökte komma undan sina syskon. Hon hade ingenstans att fly. Hela hennes huvud var bara ett öppet sår.

Våra bilder och filmer har väckt förtvivlan, ilska, frustration och chock hos allmänheten.

Men trots att en stor majoritet av den svenska befolkningen är emot pälsdjursfarmning sviker politikerna minkarna gång på gång. Genom utredning efter utredning.

Samtidigt betalar minkarna priset med sina liv. Land efter land förbjuder pälsdjursfarmer och Sverige borde göra detsamma.

Det är på tiden att vi lämnar dagens förkastliga djursyn bakom oss och skapar en värld som vi kan stå upp för – ur ett etiskt perspektiv. 

DOKUMENT: 1

DOKUMENT: 2