Människans påverkan har utrotat hundratals djurarter och man talar om att vi nu är inne i en fas av massutrotning som kan jämföras med den när dinosaurierna försvann. Men de senaste årens genombrott inom genetiska tekniker har öppnat för att det snart kan vara möjligt att återuppliva arter som inte finns längre.

Det pågår ett tiotal forskningsprojekt som arbetar med att försöka återskapa några av de arter som inte finns längre, som mammuten, uroxen och vandringsduvan.

Forskningen kring att återuppliva utdöda arter kallas ”de-extinction” och nu pågår flera projekt för att försöka återskapa några av de utdöda djuren. Samma tekniker skulle också kunna användas för att rädda arter där det finns så få individer kvar att de håller på att bli utrotade, till exempel den nordliga trubbnoshörningen, menar forskare som är involverade i projekten.

Svenskar ska få uroxen tillbaka!

Den 6 oktober möts forskare i Uppsala för att diskutera metoder för att återuppliva uroxen, den större föregångaren till dagens tamboskap, som dog ut på 1600-talet och fanns i Sverige efter den senaste istiden.

Forskarna tänker att en ny uroxe som tagits fram med modern genteknik, i framtiden kan beta i det vilda och hålla det svenska landskapet öppet. På så sätt skulle den kunna hjälpa till att bevara den biologiska mångfalden. Eftersom dagens tamko är avkomma till uroxen så finns dess arvsmassa kvar i dem. Genom att korsa kor som har den arvsmassa och de egenskaper som uroxen hade, så hoppas forskarna få fram en ny art med de egenskaper som uroxen hade.

– Ett mindre komplicerat sätt att få tillbaka uroxen är att släppa ut tamkor i naturen och låta dem para sig utan att människan styr, då är jag övertygad om att vi efter ett par generationer skulle ha en uroxe, säger Carl-Gustaf Thulin vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Rester av mjuka kroppsdelar kan användas!

I de fall där det inte finns nu levande släktingar till den utdöda arten att avla på, försöker forskarna använda arvsmassa från bevarade celler, till exempel från hud eller skelett. I en monter i magasinet på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm finns skelettet av pungvargen som dog ut så sent som under första halvan av 1900-talet.

– Om det finns rester av mjuka kroppsdelar, som här i kraniet till exempel, så är chansen stor att det skulle gå att hitta arvsmassa från djuret, säger Daniela Kalthoff, ansvarig för museets däggdjurssamlingar.

Crispr-teknik ökar möjligheterna drastiskt!

Ett av de mest uppmärksammade internationella projekten är att återuppliva den ullhåriga mammuten. En tänkbar väg dit är att använda den nya så kallade Crispr-tekniken som gör det möjligt att klippa och klistra i arvsmassa. Med den kan man flytta gener från bevarade mammutceller in i arvsmassan hos mammutens närmaste släkting, elefanten.

I det fallet tror Carl-Gustaf Thulin att det kan vara möjligt att få fram något som liknar en mammut inom ett tjugotal år.

Mammut eller hårig elefant om 20 år!

– Åtminstone en elefant som är hårig som mammuten var kan man få fram inom 20 år.

Vetenskapsjournalisten Torill Kornfeldt har precis släppt en bok om just försöken att återuppliva mammuten.

– Förutsättningen för att man ska lyckas är att man löser de etiska problemet med att man måste använda elefanthonor som surrogatmödrar.

Det hindret skulle kunna gå att komma förbi om man lyckas få mammutembryot att växa i en konstgjord livmoder.

Dinosaurieliknande fåglar!

Att som i Jurassic park återuppväcka dinosaurierna blir svårare. Där finns det helt enkelt ingen arvsmassa att arbeta med. Men forskare har ändå idéer om hur det skulle kunna gå till.

– Fåglar är ju en fortsättning på dinosaurierna och möjligen skulle man kunna ändra i deras arvsmassa, gen för gen, och till exempel ge dem tänder, armar och en dinosaurielik svans, säger Torill Kornfeldt.

Mer om det nya forskningsområdet för att återuppväcka utdöda djur, och vad det kan leda till: Programmet Vetenskapsstudion i Kunskapskanalen lördag 20.00 (repris söndag 22.30 och måndag 19.30) eller i SVT Play.

Läs också!

Dinosaurieexpert och planetbildningsguru nya hedersdoktorer i naturvetenskap!